Edit har ordet!
Hur ser du på dig själv?
Det du ser, är det den bilden som samhället har gett dig?
Visst är det så att det endast är mina tankar och funderingar, mina problem och lösningar som får mig att må som jag mår. Jag väljer min egen lycka och min egen sorg.
Varför är det så, att när man mår dåligt, skyller man oftast på miljön runt omkring en.
- Jag har sådan press på mig. Skolan, jobbet, hemma. Jag orkar inte mer.
- Kan jag verkligen ta på mig den här tröjan, en tjej sa ju att hon inte gillade färgen.
- Den där människan kollade snett på mig, betyder det att jag är jag ful?
Jag vill påstå att omgivningen i själva verket inte har någon påverkan alls på hur jag mår. Utan att det är så som jag tolkar omgivningen som påverkar mig. Jag väljer hur jag ska tolka omgivningen och skapar mina tankar och känslor efter det.
Om någon påstår att min tröja är ful. Då att det upp till mig själv att tänka efter. Ska jag välja att må dåligt nu? Eller ska jag stå för att jag tycker att denna tröja är den snyggaste tröjan jag sett och välja att tänka att ”alla människor tycker olika” . Det är ju trots allt någon som har tillverkat tröjan, så jag är ju inte ensam om att tycka att den är snygg.
Detta handlar om relationen till sig själv. Jag blev inspirerad av en dikt som Bengt Anderberg skrivit som lyder: Ensamheten är bäst. Synd att man ändå alltid måste bo ihop med sig själv.
Första gången jag läste den skrattade jag åt den. Det var ju så komiskt. Det är ju en självklarhet att man gör det. Bor ihop med sig själv. Men konstigt nog så hade jag aldrig tänkt tanken. Det är ju trots allt så. Att det är mig själv som jag ägnar all min tid tillsammans med. I hela mitt liv umgås jag med mig själv. Och hamnar i konflikter med mina egna åsikter och funderingar.
Det är så lätt att gräva ned sig i vad människor säger till en. Väljer jag att ta åt mig av vad alla människor runt omkring mig tycker och tänker om mig, då vill jag påstå att det är mitt eget fel att jag mår dåligt av det. Nu är det inte så att jag påstår att man inte får må dåligt. Men man bör tänka efter varför man mår som man mår. Kanske är det jag som måste ändra mitt sätt att tänka istället för att skylla allt på alla andra. Det kanske är dags att tänka om.
Nu är det ju inte så att om någon blir mobbad, så påstår jag inte att det är den utsattas fel bara för att han/hon tolkar mobbarnas ord på ett visst sätt. Det finns ju gränser. Och ensam är inte stark.
Det jag skriver om är en människas depression. Och en människas ångest. Emma Lofors skrev en intervju i dagens nyheter ”Bra komma nära sig själv” där en kvinna säger att:
- Relationen till sig själv är den absolut viktigaste och svåraste relationen man har.
Jag tycker verkligen att det stämmer. Det är så lätt att man skyller på den andra i till exempel ett förhållande, när det kanske i själva verket är en själv som har problem och inte kommer överens med sig själv.
Jag tror att för att man ska kunna förstå andra människor och hantera olika situationer på ett bättre sätt så gäller det att först och främst ha en bra självinsikt. Det är synen på dig själv som påverkar synen på omgivningen.
Vad gör då median med oss?
Vi vet många av oss att dagens ideal har utvecklats enormt mycket på senaste tiden. Och många av oss väljer de kläder som de flesta människor har på sig, och de som visas i modemagasin. Visst är det så att vi ibland tyckt att något klädesplagg är fult men att vi efter tiden vant oss vid tanken och synen och tillslut faller vi för grupptrycket ändå.
Och varför lockas vi att läsa allt skvaller. Det var tillexempel för bara några dagar sedan på löpsedeln att någon av kvinnorna i ensam mamma söker har tagit till Spriten. Men när man sedan läste hela artikeln så handlade det i själva verket om Handsprit. (!)
Och vad är det egentligen som säger att man inte kan hoppa från ett tiovåningshus utan att dö?
Har någon av er verkligen testat att göra det?
Nej, i så fall hade ni nog förmodligen inte suttit där ni sitter nu.
Poängen är att man lyssnar på samhället mer än man tror, både på gott och ont.
Och varför är det så att upplopp blir så stora när det egentligen bara är ett fåtal som påbörjar dem?
Folk gör som andra gör.
Varför är det så?
Det jag skriver om är att man inte ska gå på andras åsikter utan man ska kunna tänka själv och fatta egna beslut. Man måste lyssna på vad man själv tycker och känner innerst inne och inte påverkas allt för mycket av omgivningen. Det är du själv och ingen annan som får dig att känna som du gör. Och det som jag skriver om här, är enbart mina tankar och åsikter. Och kom alltid ihåg att det är dig själv du tillbringar hela ditt liv med. Så se till att du lär känna dig själv ordentligt.
Hur väl känner du dig själv?
