Det händer inte så mycket nu för tiden. Men när det äntligen händer nått så är det nått dåligt. Så förbannat besviken och Förbannad rent ut sagt på ALLT som har med ALLT att göra!
Trött på hela systemet. Trött på att ingen hjälp finns att få. Trött på att nu veta att ingenting har en mening. Inte ens någon idé att försöka kämpa vidare. Bara att lägga sig ned platt och låta en parad av stora feta elefanter, som går raka i ryggen och med huvudena högt, vandra över mig. Känner ingen smärta. Allting gör redan så förbannat ont. Hela jag svider. Mitt hjärta slår dubbla slag.
Och idag behövde man inte föna håret innan man gick ut.. StormVarning.. Känner ju inte den där efterlängtade julefriden direkt. Men mamma var iaf här idag och fikade julmust, kaffe och lussebullar och hjälpte mig upp med lite julstämning;)
Det kanske blir ännu en jul iaf..
Min bästa Pontus har vart här idag också och Käkat massa mat och myst! <3 Han kan ju vara världens underbaraste Kusin^^
Nåväl..
Har lyssnat på julmysik hela dagen så jag är nästan trött på det redan:P
Men men, Lite bilder för att locka fram jul känslorna lite till..
Skippar morgonpromenaden denna morgon. Känner mig så sjukt stressad. Har stressat hela natten i mina drömmar. OCH SOM VANLIGT SÅ ÄR EN BIL INBLANDAD! Fan asså! Låt mig få SOVA!!
Ska snart till jobbet, antagligen därför jag är uppspelt. Kan liksom inte slappna av helt när jag vet att jag ska dit. Jag älskar mitt jobb och alla arbets kollegor.. Men ändå Känner ångesten krypa inpå mig när jag vet att jag Måste Le, Jag Måste vara Glad, Jag Måste vara Trevlig Och om jag får en panikångestattack så har jag ingenstanns att ta vägen.. Hjärtat bankar, jag får huvudverk, jag kallsvettas.. Så var min första jobbdag efter min sjukskrivning. Men igår när jag jobbade mitt andra pass gick det faktiskt Ganska bra! Har ju som tur är såna fina människor runtomkring mig.
-
Börjar bli trött på att hela min tillvaro, Hela jag, är så ostabil och svajar upp och ner. Som om mina tankar och känslor åker bergochdalbana. Håller hela tiden tummarna när det går utför att svängen uppåt ska komma snart..
Personalfesten hemma hos Lenita i lördags var supertrevlig:)
Nu har jag precis kommit hem efter att ha käkat och fikat med mamma. Nu blir det lite storstädning och sen vet jag inte hur kvällen styrs. Imorrn börjar jag jobba igen. på 50%. Så jag börjar ladda redan nu! :)
Idag är det Lördag. Igår kom jag hem efter mina 5 dagar på OBS-enheten. Det har varit fantastiskt givande och otroligt bra. Vet att många undrar. Därför skriver jag det nu rakt ut. Halva sanningen. För jag har ingenting att dölja. Och det är såhär mitt liv ser ut just nu. Oavsett vad, så är detta min verklighet..
Jag har fått en diagnos som heter Posttraumatiskt stressyndrom pga en traumatisk upplevelse som jag var med om i Tanzania. Så jag har legat inne på OBS-enheten sen i måndags. Som är en psykiatrisk avdelning på USÖ. Blev tvångsplacerad där. Hade tillsyn var 15de minut och fick inte gå ut utan personal.. De tog alla mina tillhörigheter och låste in allt som jag kunde skada mig själv eller andra med. Fick testa lite nya mediciner och träffa läkare och kuratorer varje dag, fick sova bevakat och personalen såg till så att jag åt regelbundet.
.
Jag tackar någon slags högre makt för att detta ställa fanns! Först tyckte jag rent ut sagt att det var som ett fängelse. Men efter några dagar, med besök från nära och kära, så accepterade jag det och insåg hur otroligt bra hjälp jag faktiskt fick. Det var en trygg miljö där jag inte behövde tänka på någonting annat än att egna mig åt mig själv. Jag är så otroligt lyckligt lottad som fick komma dit! Känns som om det kan börja funka nu. Jag har varit sjukskriven från jobbet i över en månad. Men på tisdag börjar jag jobba på 50% vilket känns otroligt skönt! Jag har saknat jobbet, så nu känns det skönt att få testa på att komma tillbaka.
.
Jag vet att många kanske tycker det är konstigt att jag skriver detta i bloggen. Men De flesta av mina närmsta vet redan hela sanningen och jag är trött på att dölja min psykiska ohälsa nu.. Det är såhär det är. Jag tar en dag i taget. Försöker tränga bort alla hjärnspöken som spökar innuti mitt huvud. Försöker tänka positivt och inte gräva ned mig i min egna nedstämdhet och ångest. Vissa stunder är ljusare än de andra. Men jag vet att jag har människor runt omkring mig. Och det är ni som får mig att orka kämpa! Jag vet att detta kommer bli en lång resa, men jag måste ta mig igenom den, och det kommer jag inte att klara utan er.
är så otroligt tacksam för alla fina människor som stöttar och finns vid min sida. ni påminner mig om hur mycket vackert som verkligen finns här i världen. detta blir ett kort inlägg då jag befinner mig på en plats bortom tid och rum. en plats som har hjälpt mig tillbaka på rätt bana. jag fick en utsträckt hand och jag tog den.. efter flera besök av otroliga människor så känner jag mig stark. och troligtvis får jag återgå till mitt lilla kärleksneste imorgon. mina visdomsord får bli ett fint citat som jag vill dela med mig av .. ''tänk på att främlingar är vänner som du ännu inte känner'' kärlek och respekt till er alla. puss och kram från johanna.
Det är svårt att ta tag i dagarna. svårt att finna en mening.
Men nu har jag dratt på musik på högsta volym och diskat, vattnat blommor, bäddat sängen och Storstädat. När jag röjjde bland massa grejer hittade jag ÄNTLIGEN laddaren till min systemkamera som har vart borta i över ett halvår! Så nu blev jag sugen på att gå ut och ta lite fina höstbilder(om jag minns hur man gör vill säga)..
Vaknade, tog en långpromenad i det sköna höstvädret och gick sedan upp på stan och käkade på CocoThai med den fantastiska Jenny! Sedan tog jag promenaden över parken och tittade till Helena och Mathias nya fantastiska lägenhet. Det bästa är att den bara ligger ett stenkast bort från min. Så nu ska jag förevigt våldgästa dem med mitt trevliga sällskap tills de flyttar därifrån så att jag kan ta över lyan! :D
WOHOOOW! :D
Hoppas min plan funkar;)
.
Kvällen ser lugn ut.
ska väl roa mig med att diska och lite andra trevligheter.
Sen ska jag nog unna mig själv en lugn kväll framför Tv:n.
.
En bra dag för övrigt! :)
Fina människor omger mig och det känns som om jag kan klara det här.
Har idag varit och tagit blodprov! Min Fina Carro följde med och höll en stadig hand på axeln. de fick sticka om mig som vabligt.. (!) Efter det lite kaffe. Sedan åkte jag ut till IKEA med fina Marie och Maximus! Underbart!
När jag kom hem hade jag fått dödsdomen (Kändes det som). Ett brev från Rättshjälpmyndigheten som jag inte fattade en enda stavelse av. Så jag var tvungen att ringa Jerry för att få lite Juridisk hjälp. <3
Såg väl inte ut som om det såg så ljust ut. Så nu sitter jag här ännu mer förvirrad än någonsin. Advokaten svarar inte när jag ringer och jag blir tung och trött i hela kroppen av denna Soppa.. Rättshjälp får jag, men ska tydligen betala 40% av alla kostnader vilket kan bli oerhört mycket beroende på om vi måste åka till TZ eller inte..
Är det nu man ska ge upp allt? Sluta kämpa och lägga sig ned platt? Allt är en enda röra och jag vill inte tänka på det!
Nu ska jag föröka få i mig något att äta och krypa ned i sängen och försöka tänka på annat.
Är alldeless för trött!
Alldeless för nervös.
Och alldeless för ledsen just nu..
Önskar bara att allt kunde få ett slut.
Att allt kunde vara över.
Känns som om det bara blir kaka på kaka hela tiden..
Tackar iaf alla fantastiska människor som står vid min sida! <3
