editjohanna

Känslorna skäljer över mig.

Bilderna på familjen jag bodde i, Alla fantastiska Fina barn på Barnhemmet, alla vänner, naturen.. Saknar till och med de mest konstiga sakerna som daladala-turer, böner och ris, ÖDLOR:O.. Nee, dom överlever jag utan. Men ändå..

Klarar knappt av att kolla på bilderna. Börjar gråta av båda glädje och sorg. Har fortfarande sådan fruktansvärd separationsångest..

Nu har jag varit hemma i Sverige i 3 månader!

alltså lika lång tid som jag var borta.

Och jag känner mig fortfarande helt kluven.

Vart hör jag hemma?

Jag var förra veckan i Stockholm och gjorde Audition till ett jobb som Showartist på VingResor.

Det var ungefär 600 sökande, och ca 200 gick vidare till Audition.

Och det var först dansaudition och sedan sång. Och allting kändes så sjuuukt bra. Jag har nog aldrig sjungit så bra i hela mitt liv. Men konkurenten är hård och jag fick igår mail om att jag inte gick vidare.. De var ute efter ungefär 15 tjejer och 15 killar, och de kom bara i deras "reserv register".. Så... Men det hade vart kul att gå vidare.. Men det är bara påt igen.. Jag är supernöjd med min insats! :D

Igår var jag hemma hos jerry och käkade kladdkaka och kollade på bilderna från hans RoadTrip i USA!

Fyyy satan vad jag vill ha pengar så att jag kan ut och resa!

Vill mest av allt åka som volontär igen. men så fruktansvärt dyrt. Kanske ska söka massa stipendium.. Eller åka som AuPair? Fasen vad svårt allt är.. Vet inte vad jag vill.. Vet bara att jag vill Bort!

Men vet inte om Bort är att "fly" eller om Bort är någonting bra..

Har ingen koll på läget.

KKänner mig bara så vilsen.