editjohanna

Min vinterbleka, genomskinliga hy får plötsligt färg och lyster.

Ser på barnen som leker i parken här bredvid.

Hur deras ögon glittrar och hur de skrattar ikapp med fåglarna.

Känns som om varenda människa plötsligt blir en smula mer lycklig.

Som om alla på något sett påminns om hur otroligt bra vi egentligen har det.

Luften är frisk som om den under vintern legat i dvala under det tunga täcket av snö.

Nu är den villig att dela med sig och skänka syre till oss alla.

Känns som om jag för första gången på länge riktigt kan andas.

Som om snaran runt min hals plötsligt löses upp.

Den höga muren är raserad.

Och utsikten når längre än till våra stängda dörrar.

Är det detta som kallas Livet?