editjohanna

Svenska härliga sommar..
bra musik har det kommit och jag är så sommarfin och glad..
Men ändå känner jag mig nästan inte hel..
Känns som någon liten del av mig saknas..
Typ som att det saknas ett reservhjul. Eller att jag precis har monterat bort Stödhjulen.
Som om jag är ute på djupt vatten och vinglar. som bambi på hal is.
Som om jag gör allt för första gången men ändå på något vis djupt inne i mig vet precis hur jag ska göra...

Ja..
Jag har inte behövt använda min hjärna på 3 månader känns det som.
Eller det är klart att jag har använt den, men inte på samma sätt.
Jag har inte behövt köra bil, räkna pengar i kassan, passa tider, laga mat, inte använt tekniska prylar etc..
Känner mig helt rörig och som att mitt minne är superkort och jag har svårt att memorera saker..
men min hjärna återfår väl snart sina funktioner och kapasitet snart.. Hoppas jag..

Det är konstigt hur man kan bygga upp ett helt nytt liv i ett helt annat land i en helt annan världsdel, bland annan kultur och helt nya människor, ja, det är konstigt att man kan skapa sig ett sådant nytt liv på bara 3 månader.
Jag kan inte säga att jag fått en ny insikt i livet, en ny mening med det. Men jag vet att mitt bagage nu är betydligt tyngre.. Väger betydligt mer, men på ett fjäderlätt sätt..

Var och jobbade första dagen idag på mitt underbara Coop.. Var så kul att träffa allt folk, och vissa stunder kändes det som om jag inte hade vart därifrån mer än i några timmar..
Men jag kunde ändå inte låta bli att tänka på menlösheten med att stå och plocka chokladkakor i en hylla medan barn i andra delar av världen svälter.. Menar inget illa, jag älskar mitt jobb och är oerhört glad över att jag har det.. Men samtidigt så känns det inte direkt som om jag gör någon nytta. Känns som om Tiden är mer värd än så.. Jag hade kunnat vara någon helt annan stanns, på någon helt annan plats, och gjort så mycket mer!

Jag vet att jag snart kommer falla in helt i vardagen igen, och kunna släppa min tillbaka längtan till det fantastiska landet Tanzania i några minuter.. Men jag vet innerst inne att jag aldrig kommer glömma min familj där nere, mina vänner och mina fina barn..

Och jag är helt säker på att jag snart kommer återvända.
Återvända till den plats som för evigt har satt sina spår, djupa avtryck, i mitt hjärta!
Lilla Gatupojken i Kenya som jag bjöd på mat.
Fixade Barnkalas med fiskdam på barnhemmet
Jag ska måla hela världen...
HIV-test av de fina barnen

My Family<3