editjohanna

Allt känns ut och in, upp och ned och bak och fram.
Rastlös och Rotlös.
Man måste genom skam, man måste genom drömmar.
Man måste Dö några gånger innan man kan Leva.
Jag bara undrar.. Hur många gånger ska man behöva Dö?

Önskar att jag kunde stå naken framför er.
Blotta mig, och berätta min djupaste hemlighet.
Men någonting sätter stopp.
En spärr, en tröskel, en mur som är alldeless för hög för att klättra över.
Önskar att jag kunde se er i Ögonen och berätta min sanning.
Tidsnog så kommer den.
Sanningen.
Jag behöver bara lite mer Tid.