editjohanna

Detta är berättelsen om en kvinna vars liv raserat så många gånger att det är oförklarligt hur mycket en människa orkar med. Hon har gått igenom det svåraste en människa kan uppleva, och det inte bara en gång. Och inte bara två eller tre gånger! Nej, olyckorna var fler än så. Man kan kalla det ödet, slumpen eller vad som helst. Men kanske är det rent av en förbannelse!

Jag träffar denna 70åriga kvinna i en liten ort utanför samhället där jag själv växte upp. Hon lever ensam. Hon pysslar i hemmet, påtar i trädgården och sitter ofta barnvakt åt sina barnbarn. Hon har alltid älskat barn. Och hon fick själv sex styckna söner tillsammans med sin första make som hon fann död en eftermiddag för ungefär 35 år sedan..

Hon levde lycklig med allt hon någonsin kunnat önskat sig. En man som hon älskade och sex fantastiska söner. De bodde i ett stort hus på landet. mannen jobbade som snickare och hon skötte om barn och hushållet. Hon levde lycklig med männen runt omkring sig. Tills en dag, då det ofattbara inträffade.. Som en blixt från klar himmel. finner hon sin man död.. Hängandes i deras lada med en snara kring halsen. Inga tvivel. Det var ingen olyckshändelse. hennes älskade man hade tagit sitt liv. Hennes värld rasar samman och det tar många år för henne och hennes barn att vänja sig vid det nya livet. men hon reser sig upp och går vidare. Hon blir kär på nytt, och när även hans liv får ett tragiskt slut så går det bara nedför. Och olyckorna blir bara fler och fler..

Hennes nya kärlek blev som en extra far för hennes pojkar. Men när han en dag är påväg hem från jobbet stannar hans hjärta och han styr av vägen och dör i en hjärtinfarkt. Än en gång får kvinnan ta sig igenom den outhärdliga sorgen och smärtan av att mista sin älskade. Men hon lever för sina söner som nu börjar bli stora. Hon flyttar från huset. och hennes äldsta son och hans fru flyttar in i det. De väntar barn och är förväntansfulla. Tills en dag när sonen hittar sin gravida fru, även hon, hängandes i en snara i ladan..

Det blev ännu några tragiska år för familjen. Men när kvinnan blir förälskad en tredje gång hoppas hon att vinden har vänt. de flyttar in i en liten lägenhet i stan och hon skaffar för första gången ett riktigt jobb. Som dagmamma. Vissa stunder är hon så lycklig att det gör ont i henne. Och andra stunder vänds världen upp och ner. Som när hennes nya livskamrat drabbas av en svårartad form av cancer och avlider inom loppet av några få månader..

Jag sitter och ser djupt in i denna kvinnas ögon. ett par ögon som brukar lysa av livsglädje fylls nu av tårar och tomhet. Då hon berättar om en olycka som inträffade bara för två år sedan. Det var en av hennes yngsta söner, Han hade flickvän och 2 fina döttrar. Som efter en kväll på krogen skulle ta tåget hem... Och vad som hände är fortfarande oklart, men vittnen säger att han snubblade och föll över järnvägsspåret precis innan tåget anlände. Han dog ögenblickligen..

Kvinnan stirrar ut i tomma intet och jag ser hur en tår smyger sig ned för hennes kind. Denna kvinnan har upplevt mer hemskhet än vad en människa ska behöva genomgå. Och hur hon orkat beror på att hon inte vill svika sina fantastiska fem söner. Denna kvinnan är den starkaste kvinnan jag mött. En kvinna som bär på en rädsla över att än en gång bli förälskad. En rädsla för att hon ska förstöra ännu en mans liv...