editjohanna

Som om jag befinner mig mittemellan två världar ..
Mittemellan.
Och kan lixom inte hantera den tredje världen (den som jag befinner mig i) på något bra sett.
Jag lixom går runt här.
Timme efter timme och låter tiden rinna av mig så att nästa timme kommer, och nästa, och ytterligare nästa. Så att dagarna passerar.. Som om jag väntar på att någon speciell dag ska komma. Men den kommer lixom aldrig..
Så jag fortsätter att räkna dagar, nätter, veckor..
Jag går runt där..
I bitterheten av minnen från Dåtiden.
I min egen bitterhet av att Framtiden hela tiden tränger sig på utan att utvecklas.
Och Framtiden passerar och blir till Dåtid.
Den världen jag befinner mig i existerar bara i sekunder.
Hundradelssekunder.
resten är glömt, förgånget.
eller Framtid.

Hundradelar blir till minuter.
Och ibland glömmer jag bort att tänka.
Det är nog det som kallas att "leva i nuet" .
Då är jag inte i min vilsna värld.
Då är jag "där" .
Just där jag är.

Jag vill befinna mig just på den platsen.
För alltid.