Ibland känns det som om livet bara passerar.
Som om man står och väntar på tåget. Och det tar lixom en evighet innan det kommer.
Och när man tittar på klockan så inser man att man är där en timma för sent och har missat det!
Då är det bara att vänta på nästa tåg. 
Och när det väl är där så hoppar man på och efteråt så är resan bortglömd.
Jag vill inte att mitt liv ska vara så.
Något som man av misstag missar.. Livet kommer lixom aldrig en gång till.
Om jag missar denna buss så kommer det ingen chans till..
Man lever bara en gång.
Och den gången kan va kortare än vad man kan tro.



Jag går upp varje morgon när väckarklockan ringer, åker till jobbet, Jobbar, åker hem, sover, går upp när väckarklockan ringer, åker till jobbet, jobbar. . . ja ni fattar..
Jag kollar i min lilla bok av papper, med siffror och bokstäver i. Det kallas almernacka.. Utan den så skulle jag inte ha en aning om någonting..
Den talar om för mig hur jag jobbar, När jag ska på möten, när någon fyller år eller när jag ska göra något roligt.
Utan den så skulle min värld rasa..
Vill jag verkligen ha det så?

Jag önskar att jag var en person som var lite mer impulsiv.. Tog dagen som den kom och som struntade i tider men som ändå aldrig kom för sent.

Jag är 19 år . .
Mitt liv kan ta slut när som helst.
Och jag vill inte missa det!