editjohanna

When things go Wrong, Don't go With them!

kiven mot strupen

Kategori: Allmänt

Han hade just satt kniven mot min strupe.
Jag var tio meter från min egen trappuppgång.
Såg hur det lyste en smula av trygghet därborta.
Men jag kom ingenstanns.
Han tvingade mig till tystnad.
Och tyst var jag.
Så gott som det gick.
Några tysta tårar tvingade sig fram i mörkret.
Jag kände hur mina ben skakade.
Det var en tidsfråga innan de skulle vika sig under mig.
Och jag skulle bli ett offer som la sig ner frivilligt.
Till slut hördes ett skrik.
Och mannen vände sig om i sådan hastighet att han rispade en reva med kniven precis under käkbenet på mig.
Jag kunde inte förmå mig med att springa därifrån.
Istället var det Han som la bena på ryggen.
Han försvann.
Jag minns inte hur jag tog mig hem.
De där tio meterarna var som en evighets stig.
En lång vandring som jag inte minns.
Jag vaknade upp iskall och frusen i min säng av att det bankade på dörren.
Min första tanke var att det var en Tv-licenssnubbe som skulle sätta dit mig!
Jag kikade genom titthålet och såg en man.
Jag öppnade en springa i dörren och han presenterade sig vänligt.
Minns inte vad han sa.
Men jag sa att jag skulle sova och sen stängde jag och låste dörren..
Jag gick och la mig igen.
Hörde hur det sprang folk i trapphuset.
Porten som öppnades och stängdes.
Steg i trappan.
Dova ljud.
Och sedan hur det började rafsa på min dörr.
Jag blev klarvaken.
Smög mig fram till dörren.
Någon försökte bryta sig in.
Jag höll emot nyckellåset så gott som jag kunde. men han var starkare än jag.
Fick upp en springa i dörren och fick tag i min arm.
Han drog i den så hårt.
Han drog ut mig i trapphuset och jag lyckades skrika på hjälp.
Fick ett slag mot huvudet.
Ramlade.
Hörde hur en granne kom ut.
Såg som i en dimma hur han lyckades jaga ut gärningsmannen.
Och kom aldrig tillbaka.
Jag låg som i en dvala.
Kände mig trygg.
Tills jag såg en gestalt närma sig från att ha stått i en mörk vrå intill trappan.
"Oh, Herre gud, De var två stycken. Han kommer att döda mig" . .

Jag vaknade i ren panik. Skräckslagen!
Vågade inte röra mig.
klockn visade 3.45 .
Var det någon i lägenheten?
Vågade inte andas.
Men jag lyckades till slut somna om och drömma en fantastisk dröm!
En dröm som jag önskar ska bli uppfyllelse! :)

Kommentarer


Kommentera inlägget här: