japp. rubriken talar ju kanske för sig själv..
Jag tillbringade kvällen igår på akuten...

Allt var helt okej när jag vaknade igår.. tog min medicin och åkte till jobbet.. efter bara några minuter i kassan märkte jag att jag blev trött och såg suddigt.. svårt att koncentrera mig och tyngre att andas med ett väldigt tryck mot bröstet.. ville sätta mig ner och gråta.. MEn jag tänkte hela tiden - 3 timmar kvar, 2 timmar kvar osv.. Sen var jag äntligen hemma.. när jag kom hem slängde jag i mig lite mat och skulle stresa in i duschen för att hinna hem till Jerry innan vi skulle bowla..
Det blev inte så. ..

mitt underr mitt vimsande runt i lägenheten får jag sån fruktansvärd hjärtklappning att jag måste sätta mig ned.. svårt att andas.. Har aldrig blivit så rädd!
Jag ringer mamma flera ggr men ingen svarar.. då ringer jag pappa som säger RING 112, NU!

Jag ringde.. blev kopplad till en akut sjuksköterska.. hon sa att jag ska åka Direkt till akuten.. Hade jag skjuts eller skulle dom skicka en Ambulans? Jag sa att jag skulle fixa skjuts.. Och Världens bästa Jerry kom som en raket som en räddande ängel.. jag skakade i hela kroppen och grät floder..

väl inne fick jag direkt komma till ett rum där de tog blodtryck, blodprov och EGK. och klämde och tröck.. (fick ta av mig på hela överkroppen btw.. Det var iaf inget fel på hjärtat sa dem.. nu skulle mina prover skickas iväg så jag fick vänta, och vänta och vänta.. blev lugn av att sitta och vänta.. för då förstod jag iaf att det inte var nån fara.. Johanna kom och gjorde mig sällskap.. tack underbara älskade!!

Det är sån obehaglig stämning på sjukhus.. och menas alla andra blir sjukare och sjukare ju längre de sitter och väntar, så kändes det som att jag blev lugnare.. Och det gjorde mig inget när folk fick gå in före mig, för jag viste att de var i mer behov av hjälp än vad jag var!

jag fick träffa en medicinläkare!
hon lyssnade på hjärtat, tog lite blodtryck och grejer. och träck på mitt bröst hon med.. (har så ont på ett ställe)..

Hon sa att det inte är något fel.. en inflamation i bröstkorgen.. Men inget annat än Stress!
Jag berättade hur mitt liv ser ut.. plugg, jobb, "ensamstående(som hon kallade det" , och annat..
Hon sa att jag måste se detta som en varning!  att jag inte är någon robot som kan ta på mig och göra ALLT! Och om jag inte gör något åt detta NU, så kommer det bli värre, och jag kommer fortsätta ha ont..

jag tog taxi hem.. var hemma halv 1 inatt!

Nu har jag lov.. Jag skulle egentligen jobbat hela lovet.. men nu har jag ringt och sjukanmält mig i en vecka! EN HEL VECKA!! en hel veckla som jag bara kan ta det lugnt.. jag insåg nyss när jag vaknade att detta är den första dagen på ett halvår som jag inte har någonting inplanerat! jag kan bara tänka på mig själv! och ta dagen som den kommer..

jag har fortfarande ont i bröstet.. men det kommer bli bättre!
Tänk att man kan bli så sjuk av stress! Helt obegripligt!

Nu ska jag försöka få i mig något att äta och sedan ta en låååång promenad och försöka varva ner och KOPPLA bort ALLT!!