editjohanna

Jag rotade runt där! Säker på att ingen var hemma. Lägenheten var stor. Större än jag sist minns den. kanske var det en helt annan.. Väggarna var ljust spräckligt rosa! Jag stod i badrummet.. Vart kunde den vara? plattången! Jag vet att det var här jag la den sist. Innan jag flyttade där ifrån.. Hör plötsligt ett skrammlande ljud av en nyckelknippa. avlägset som närmar sig.. Utan någon vidare bra lösning tränger jag mig in mellan väggen och det höga smala badrummsskåpet som en gång i tiden jag hade köpt men lämnat kvar.. glasrutorna var dammiga.. ytterdörren öppnades. och det första "Han" gör är att gå på toa och upptäcka mig...

Där står jag som ett fån.. Efter ett års tid!! han var lika snygg som då, om inte snyggare.. Jag förväntade mig en hatisk utskällning. kanske till och med ännu en polisanmälan.. det gick ju som  det gick sist vi sågs.. Men han bara viskade.. chockerad. -Vad gör du här? tystnad... -Kom, vi sätter oss.. Han tog mig i handen. Åh, vad jag minns känslan av hans trygga hand i min. Han var så snygg! Vi pratade länge, länge! Skrattade.. Var som om allt hat var glömt! Vi mös. höll om varandra på ett sätt som bara vi kunde! Det var så länge sedan sist som jag fick smaka på hans läppar.. Hans underbara läppar..

Och då hördes , för tillfället det mest omänskliga ljudet någonsin, "hennes" milda stämma. Så snäll och rar.. Först såg hon arg ut. Men sedan såg jag bara tårarna fylla hennes vackra ögon.. Hon som  var den fulaste, hämskaste, äckligaste, elakaste människan jag någonsin träffat gav mig nu en sådan förskräcklig känsla av dåligt samvete. Så jag kunde inte förmå mig med annat än att ge henne en stor kram. jag berättade även hur otroligt vacker hon blivit under detta år. vi kallpratade lite. sedan bad "han" "henne" att gå ut en sväng så vi kunde prata ostört ett tag till! så blev det!

Vi åt läkerol i sängen. Massa olika smaker. Sen vaknade jag av att väckarklockan ringde.. Och jag var på konstigt humör resten av dagen!  tänk vad konstigt det kan bli...