editjohanna

Hej.
Hoppas allt är bra med dig! Vet inte ens om du läser det här. Och om du gör det så är du säkert jätteirriiterad nu över att jag kontaktar dig.. Du beöver inte läsa detta om du inte vill. Och jag förväntar mig inte att få något svar.. Men kände ändå att jag ville skriva detta.

Jag vill bara börja med att be så hemskt mycket om ursäkt över det som hände i sommras. Jag vet att du aldrig kommer kunna förlåta mig. Och det förstår jag. lika väl som jag antagligen aldrig kommer kunna förlåta dig. .

Vill även säga att jag tycker det är så bra gjort av dig att låta mig komma och hälsa på din familj. utan att du kommer dit eller så.. (Det kanske finns andra själ till det än att du bara vill vara snäll) men jag vill ändå tacka dig för att du visar sådan respekt.

Och jag är så himla ledsen om jag skapar problem genom att komma dit. Det är inte min mening, även om jag vet att du kanske tror det..

Du ska veta att det inte var lätt för mig att besöka din familj heller. Jag var så rädd att stöta på dig eller andra vi umgicks med. Att riva upp alla minnen var som  att strö salt i såren. Men jag gjorde det för att jag tycker så himla mycket om dem. Hoppas du kan tillåta mig att ha denna kontakt med dem. även om jag vet att det är svårt för dig.

Oj.. nu börjar det här medelandet bli långt.. Du tycker säkert att jag bara skriver massa skit. Men då får du tycka det.

Allt blev bara så otroligt dumt. Och allt slutade bara på ett så otroligt omoget sett.. men ändå när jag ser tillbaka på våran tid tillsammans så ångrar jag ingenting. det var 2 otroligt bra år. Och jag är otroligt glad över att jag fick lära känna dig.

Det var nog typ allt jag ville säga..
Hoppas du har det bra med allt i livet..
För det är du värd. för du är en sådan otroligt vacker människa!

// Johanna Larsson