editjohanna

Känn ingen skuld!
Kan vi ta del av andras misstag?
Kan vi känna skuld när våra egna värderingar förvrängs och förvrids?
Kan vi hantera smärtan av svek på ett sett som innebär förlåtelse och förståelse?
Kan vi förstå andras fel?

Att förlora sina värderingar. Det är bara så det är. Detta händer alla. och att känna skuld och sorg över det är bara bortkastat med tid och slöseri på ångest.
Vi sätter upp planer och mål och försöker hitta oss själva. Veta vem man är.
Och i nästa sekund kan allt rasa, för att allt man någonsin kämpat för eller brytt sig om bara försvinner.
Som bort i en dimma raserar ens värld.

Lägg ingen skuld på dem som ingen skuld kan känna. Lägg inte heller skulden på den som vars axlar tyngs ned mer än vad de kan bära. Lägg inte skulden på dig själv- Det du gör kanske inte alltid är det rätta valet. Men någonstanns känns det ändå rätt, lita på det, det för dig långt..

Visst är det så att man förändras. Man blir förvånad över sina egna val i livet. Som att man alltid todde sig känna sig sjäv och sin närmsta. Det vet jag efter erfarenhet visat sig vara slöseri med tillit..

Tveka aldrig att hoppas. Var rädd om dem du bryr dig om. Gör tjänster åt dom som ger dig gentjänster. Tjänstgör även dom som inte tjänstgör dig. Men slösa inte bort energi och kraft på att vara någon till lags om det får dig att inte må som du ska..

Jag vet inte vart det gick fel.. Men jag ångrar ingenting.. För jag tror, hoppas och vet att med tiden så går vi vidare och kan se varandra med andra ögon. Se livet ur ett annat perspektiv..

Jag har gått igenom så mkt. Och har ingen att klandra för det. Mina val har fört mig på dessa stigar.. Genvägar blev till Omvägar. Och jag har mer än mig själv att tacka för att jag står där jag står idag.. Jag har gjort misstag, liksom varenda själ på vår jord. Och nog allt har jag ljugit. Jag är en riktig lögnare - Mest för mig själv..

Med detta vill jag säga att jag är inte den som bär på ilska. Jag är inte den som klandrar dig för saker som du inte kunnat göra på något vettigare sett. Jag är den som förlåter.. Och när vinden blåser som mest står jag kvar. Står jag kvar vid din sida.. Alltid beredd och hoppfull om att du kommer behöva en stärkande famn. 

Jag kommer alltid finnas till för dig, så som du alltid funnits till för mig!  <3