Kanske är det pga glädjen man får uppleva sorgen.
Och visst är det så att man pga sorgen får uppleva glädje?

Visst är det så att det endast är mina tankar och funderingar, mina problem och lösningar som får mig att må som jag mår.

Är det så att omgivningen inte har någon påverkan alls?
Att det bara är så att jag uppfattar omgivningen på det sättet jag väljer att uppfatta den på.

Jag tar på mig det jag vill och som jag tror att jag orkar ta på mig.
men varför har då omgivningen synpunkter på vad man gör?
Eller är det bara så att Jag uppfattar det som att de har synpunkter?

Ingen människa kan vara perfekt.
men i vems ögon är det då meningen att man ska vara perfekt?
Är det omvärldens åsikt man är ute efter, trots att alla säger att det inte har någon betydelse vad andra tycker. Att det är Du själv som väljer vad du vill tänka.
Om jag är perfekt i mina egna ögon borde det väl betyda att jag är perfekt.
Men vem bestämmer då att Ingen är perfekt?



Vem bestämmer att detta tal är felräknat?
Vem kan veta, att när en Bok är igenslagen, att texten fortfarande finns där?
Vem vet?